måndag 1 mars 2010

Resa eller landet?

Nu har vintern hållit sitt grepp om oss ovanligt länge. Behovet av snötäckta landskap och glittrande träd känns för en gångs skull helt tillfredställt. Hur härligt det än är med allt det vita börjar längtan efter våren komma. Jag har tänkt tanken att åka utomlands för att snabba på det hela lite. Men varmare länder kan ändå inte mäta sig med den första, droppande vårvintern i Sverige. Helst då ute på landet där man kan känna den där fuktigt friska vårdoften och höra de första porlande bäckarna. Jag tror att vi har det alldeles bra, precis som vi har det =)

fredag 5 februari 2010

Dunderkur? - Finns i skogen

Då och då rapporterar tidningarna om nyupptäckta dunderkurer. Nu är det tarmbesvär och tarmsjukdomar som har undersökts. Och dunderkuren den här gången finns för många svenskar alldeles runt knuten. Det är de redan hyllade blåbären som gjorde succé i den här undersökningen också. "Minskar inflammationsdrivande bakterier i tarmen", och har en "förvånansvärt bra hälsoeffekt på tarmfloran".

Medicinen är gratis, god och sägs täcka 17 procent av Sveriges yta =)

Läs artikeln

tisdag 2 februari 2010

Mening och passion

Jag såg ett inslag på TV i helgen om årets naturfotograf Mireille de la Lez. Hon har tagit helt underbara bilder på isbjörnar och landskap i Arktis. Och hon är ett fantastiskt exempel på någon som har funnit sin passion i livet.

Jag tror att en bra livspassion ofta har inslag av skönhet, närvaro, spänning, kreativitet, skapande och att att vara bra på det man gör. Och kanske viktigast av allt - att det finns en mening och ett högre syfte med det man gör. (I det här fallet att visa upp en vacker och känslig miljö som drabbas hårt av klimatförändringarna).

Så att engagera sig i något bra och meningsfullt är alltså inte "duktigt". Det är raka vägen till äkta passion!

Några artiklar:
Naturfotograf i Arktis
Nya bilderna vill beröra
Polarfarare med hjärtat i Arktis

fredag 14 augusti 2009

Djur som försvinner

SvD skriver om hur miljoner laxar spårlöst försvunnit. Samma sak har hänt med bin på många ställen i världen, vilket har resulterat i att människor får pollinera växterna för hand... Och vi har fortfarande ingen aning om exakt varför, var eller hur dessa djur försvinner. Som man nämner i artikeln, havet är stort, var ska man leta?

Vi har helt enkelt ingen som helst koll eller kontroll, fast vi så gärna vill tro det. Vi kan bara vara tacksamma för att vi får mat idag också. Och försöka se till att vi inte letar så klumpigt efter den att vi krossar allt omkring oss på vägen...

onsdag 12 augusti 2009

Vad menar forskningen med ekologiskt?

Många forskningsrapporter visar att ekologisk mat innehåller mer näring och antioxidanter än icke-ekologiskt. Men då och då kommer forskningsrapporter som visar att det inte är någon skillnad alls. På samma sätt är ekologisk odling ibland mer miljövänlig - ibland inte.

Min fundering är, hur definierar man ekologisk mat i forskningssyfte? Vilka kringliggande faktorer sorteras bort för att man ska kunna mäta den exakta skillnaden? Min erfarenhet är att ekologisk mat ofta har en helt annan - mer äkta - smak, doft och känsla. Det speglar naturligtvis näringsinnehållet. Men kanske beror det på att ekologiskt ofta är mer småskaligt odlat, att man har valt andra sorter, att man alltid odlar i jord istället för i näringslösning, att det är mer närodlat eftersom det inte klarar transporter lika bra... Faktorer som man säkert sorterar bort i forskningen för att få mer konkreta forskningsresultat. I praktiken kvarstår dock faktumet att man ofta får bättre kvalitet när man köper ekologiskt.

Den senaste i raden debattartiklar mot ekologisk mat är handlar om att man inte kan odla ekologiskt i u-länder. Det skulle "utarma" jorden. Hur tänker man sig odlingen då? Har inte människan odlat ekologiskt den absolut största delen av sin tid som jordbrukare? Har inte naturen själv alltid frodats ekologiskt?

Ekologiskt för mig innebär att man arbetar med naturen, tar hänsyn till kretsloppen och använder gödsel från de egna djuren till sina odlingar. Att man tänker långsiktigt och hållbart och använder kunskaper inom växelbruk, samodling och naturliga sätt att stärka växternas motståndskraft. Ekologiskt för forskarna innebär förmodligen att man tänker precis som vid vanlig odling, och bara tar bort bekämpningsmedlen och konstgödslingen. Och då blir det något helt annat.

SvD:s artiklar om detta:
Exportera inte ekojordbruket till uländerna
Ekolantbruk försämrar miljön
Tveksam vinst med ekolantbruk
Mångfald slår enfald även inom jordbruket

fredag 7 augusti 2009

Bär eller smågodis?

Aftonbladet har en artikel om att bär-boosta, helt enkelt stoppa i sig så mycket bär som möjligt och hålla sig frisk hela hösten. Och det kan man ju ställa upp på. Bär är nog bland det häftigaste som finns. Klara, vackra färger och söta, syrliga, helt fantastiska smaker. Ett solvarmt hallon fyller ju hela munnen med bara underbart... Och till råga på allt är de sprängfyllda med vitaminer och antioxidanter. I närmaste skogsdunge får man äta hur mycket man vill alldeles gratis. Vilka gåva från jorden!

Men vi människor vill ju gärna "göra själv". Så vi kontrar med - smågodis! Ganska lika bären, vi använder samma klara, starka färger och fyller på med söta och syrliga smaker. Och vi tycks vara rätt nöjda med substitutet, det är i alla fall inte jättefarligt om man inte äter så stora mängder...

måndag 3 augusti 2009

Smarta grisar och erotiska kor

Djuren som blir vår mat är smartare än vi trott skriver SvD och aftonbladet, som visar att kor, får och grisar är både intelligenta och läraktiga. Charmigast i artikeln var nog slutsatsen att "kor är synnerligen erotiska"... Härligt. Mer passion åt kossorna!

Jag har själv haft en gris som husdjur, och det är nog det intelligentaste husdjur jag har stött på. Han lärde sig blixtsnabbt allt från rutiner till rena konster. Man han gick inte att uppfostra på samma sätt som en hund, som gärna vill vara till lags. Nej, grisen gjorde helt enkelt ingenting utan personlig vinning. Han kom som ett skott när man ropade på honom - om han bedömde att man hade något godare att erbjuda än det han själv hade hittat på marken. Annars fick det vara. Samtidigt var han otroligt charmig, sällskapssjuk, kelig och egensinnig.

Men vad gör vi med de här insikterna då? (Även om de kanske inte är så nya). Kan vi fortsätta äta andra djur? Kanske. Kan vi fortsätta med hänsynslös industriuppfödning? Knappast. Fast det har vi ju vetat länge - egentligen.